När stickning blir en business

Jag har tänkt en del på det här med stickning som business. I takt med att vårt stickningscommunity har växt och breddats så har det också tvingats malla in sig i marknadsekonomiska och - ja, vad ska man kalla det? - tidsenliga krafter. Det går i större utsträckning att tjäna pengar på stickning genom att sälja mönsterbeskrivningar, kurser, handfärgade garner osv., och det finns samtidigt en ökande efterfrågan att köpa. På detta kommer ju utvecklingen med "influencers" även i stickvärlden; de som har ett stort följe online, som blir sponsrade för att visa upp nya garner och stickböcker i sina sociala medier, vilka sen kan användas till att sticka mer och producera mer, locka till sig fler tittare och läsare som i sin tur vill köpa mer och producera mer, and on it goes. Detta är ju inget unikt för just stickningsvärlden - det är en samhällstrend.
 
Nu KANSKE det låter som att jag är cynisk och har en "negativ/bakåtsträvande syn på utvecklingen", men det är bara delvis sant. Jag är ju helt med på den feministiska aspekten i att få betalt för arbete som historiskt varit obetald "kvinnogöra", och att kvinnor startar företag, är ekonomiskt självständiga, allt det är ju framsteg! Att stickning blir en business är ju ett sätt att highlighta värdet på allt som ligger bakom själva stickningen, vilket har belysts av flera framstående mönsterdesigners som skrivit om just prissättning av mönster kontra värdet på mönsterskapandet (KammeborniaHanna Lisa m.fl). Att vi då stöttar alla dessa talangfulla mönsterdesigners och garnfärgare, som ofta är kvinnor och småföretagare, framför de stora bolagen tycker många (mig själv inkluderad) känns sunt och rimligt.
 
Sen finns det den andra sidan av myntet, den som är lite svårare att formulera utan att den låter omodern och överdrivet kritisk. Så som jag ser på mycket inom konst och kultur är att det ska vara så öppet och tillgängligt som möjligt. Det är ju ett väldigt "nordiskt" tankesätt, som speglar sig i hur vi ser på allemansrätten och välfärdssamhället och tanken om att alla ska ha samma förutsättningar, samma möjligheter. Vissa saker i samhället kanske helt enkelt inte passar in i kommersialiseringen och marknadslogiken; välfärdstjänster, naturen, konsten? Jag beundrar alltså tanken på stickning som något slags allmängods, även om den kanske är naiv.
 
Om vi istället ser på stickningen som en hobby så är ju alla hobbies mer eller mindre beroende av finansiella medel, vi hör ju ofta talas om "prylsporter" och liknande. Men synen på de finansiella medlen som en förutsättning för en hobby, det tycker jag är något annat. En självständig mönsterdesigner som utarbetar och producerar en mönsterbeskrivning - är det ett oundvikligt uttryck för en brinnande hobby och intresse, eller är det en slitgöra som förtjänar och behöver finansiell kompensation för att överhuvudtaget kunna fortgå? Alltså, krävs det intäkter för att ha möjlighet att fortsätta med sin hobby i den utsträckning man önskar? Är det då fortfarande en hobby, eller en business?
 
Det ena kanske inte behöver utesluta det andra, men det är lätt att grotta ner sig i sociala medier-träsket där fokus är på att köpa, köpa, köpa, och det är ständigt nya produkter, trendiga garner, populära mönster ... Istället för att kanske fokusera på just konsten bakom stickningen, hantverket, fördelen med att sprida så mycket som möjligt så brett som möjligt. Vissa trender kommer med exkluderande barriärer, både materiella och immateriella, utan att man kanske ens tänker på det.
 
Det förändrar ju onekligen också lite hur vi ser på stickning som sådan: att lägga ner tid på en hobby är utvecklande för själen och hjärnan, de timmar du spenderar på din hobby behöver inte prissättas, mätas eller maximeras, en hobby drivs av passion och inre driv snarare än stress och deadlines. Men att lägga ner tid på en business måste ju också, mer eller mindre, ta hänsyn till faktorer så som: vinstintresse, patentskydd, och att din tid och energi blir till inputfaktorer i en verksamhet som då måste generera en viss output. (Är det för uppenbart nu att jag har läst nationalekonomi?).
 
Jag vet inte, det är ett svårt ämne. Uppenbarligen vet jag inte riktigt vart jag står. Och som sagt, det är kanske en samhällsdiskussion mer än en stickningsdiskussion -- är pengar främjande eller hämmande för kreativiteten? Vad händer när ekonomiska intressen letar sig in i konsten, i ett passionerat intresse? Om ni har egna tankar kring det här får ni gärna dela med er i kommentarsfältet, jag har inte tänkt färdigt än!
 
Allmänt, Reflektion | | Kommentera |

Könsneutral stickning?

När jag fick veta att jag skulle bli faster kunde jag bara tänka på en sak: åh vad jag ska sticka till den lille ungen. Helt inlindad i ull ska den vara. Tröja, byxa, mössa, filt - allt. Sen fick jag veta att bebisen är en pojke och plötsligt fick jag en del att tänka på. Det är spännande såklart, men för mig som STICKARE - vilket är den roll jag mest kan relatera till i relation till bebisen eftersom faster känns väldigt.väldigt.främmande. - blev det lite klurigt när jag började tänka på det här med könsneutral stickning.
 
Är det en grej? En snabb googling leder mig till ett blogginlägg som Clara Falk skrev på ämnet 2011, men det är ju en ständigt aktuell fråga. Där finns i alla fall flera kloka tankar i kommentarsfältet.
 
Faktum är att min bild av stickvärlden har varit att den är rätt så konservativ. Stickning (i Sverige åtminstone) är så starkt associerat med tradition och kulturellt arv, vilket i dessa politiskt laddade tider tyvärr ofta är associerat även med nationalism och främlingsfientlighet. Det betyder naturligtvis inte att det går en rät linje mellan allt detta - men det är inte heller helt problematiskt att vurma för gamla traditioner utan att vara öppen för nya influenser. Sen har ju min förutfattade bild blivit utmanad gång på gång i takt med att jag fått en större insyn i stickvärlden, även internationellt i och med Ravelry.
 
Nåväl - detta inlägg skulle inte handla om politisk ideologi och svensk kultur (även om det är ämnen som jag med säkerhet kommer återkomma till), utan om könsneutral stickning. Jag bor fortfarande i Paris och min stash är därför begränsad, så det första jag valde att sticka till min kommande brorson var ett par små sockor i ett blått restgarn av Järbo Mellanraggi som jag hade liggandes:
 
Förutom det faktum att något så litet automatiskt är URGULLIGT, så är de också väldigt blå. Pojk-blå, alltså. Jag valde att till mitt nästa projekt välja något mer könsneutralt - grönt och gult, kanske?
 
 
 
Nu när jag sitter och fäster trådar för denna bebiskofta känner jag mig löjlig som ägnar detta så mycket tanke. Som feminist och extremt progressiv tänkare (.........) har jag inte särskilt mycket till övers för att prata i termer av feminint och maskulint, flickigt och pojkigt, kvinnligt och manligt. Ändå känns vilket färgval jag än väljer som ett statement. Dessutom inser jag att jag mer eller mindre omedvetet har stickat dessa två plagg "pojkigt" - jag följde inga mönster, men jag har ju tydligen kört på ränder och kablar snarare än spets och volanger.
 
Jag har restgarn från ett underbart gammelrosa Cascade Heritage-garn som jag tror är tillräckligt mjukt för att bli en liten baby bonnet. En rosa mössa på en pojkbebis - jag bryr mig inte, jag vet att barnets föräldrar inte bryr sig, och deras omgivning bryr sig inte (dvs. familj, vänner och Stockholm generellt där de bor). Så varför känns det ändå som en big deal? Då är detta dessutom bara tankar om att sticka till en nyfödd, hur ska man tänka när barnet är 5 år? 10 år? 15 år? Fast det är klart, en 15-åring vill nog inte ha på sig något o-coolt stickat av sin faster oavsett färgval...
 
Hur som helst diskuterade jag detta med min icke-stickande kompis och jag tror vi i slutändan landade i detta: hellre en pojke klädd i rosa med föräldrar som tänker nytt och utmanar könsnormer, än en pojke som alltför tidigt formas in i den pojk-stereotypa mallen med allt negativt det medför för jämställdhetsarbetet. Så kanske vågar jag mig på något rosa till nästa projekt? I'll keep you updated...
Allmänt, Reflektion | | Kommentera |
Upp